Döden på jobbet. Ökar, säger facket. Minskar, säger arbetsgivarna. Båda har rätt. Allt handlar om när kurvan startar. På 60-talet när industrin blomstrade. Eller vid krisåret 2009 när fabrikerna stod stilla.
Båda har rätt. Bägge har fel. 15 procent av de döda saknas i statistiken.
Hög eller lågkonjunktur spelar roll för olycksstatistiken.
Industrin sänker farten när landets ekonomi dippar. Entreprenörerna är de första som åker ut. Firmor som gör de farligaste jobben. Innanför grindarna blir det ödsligt tomt.
Dödsolyckorna går ner när färre jobbar i industrin. 70 000 IF Metallare blev av med jobbet efter krisen. Så får ekonomin fart igen. Konjunkturen vänder. Arbetet rullar i gång och olycksrisken ökar.
De borträknade
15 procent av dödsolyckorna i arbetslivet finns inte med i den officiella statistiken. De senaste sex åren har 47 döda av totalt 320 räknats bort. Varför?
1. Arbetsmiljöverket utgår ifrån arbetsskadeförsäkringen. Endast dödsfall som anmäls hit räknas in.
2 Människor från andra länder som jobbar här, men är anställda av utländska firmor omfattas inte av arbetsskadeförsäkringen.
3 Statistiken bygger på de 4,5 miljoner sysselsatta i svenska företag. Därför finns varken praktikanter
eller värnpliktiga med.
Källa: Arbetsmiljöverket
