Fråga en psykoterapeut och du får veta att du måste veta varifrån du kommer, vem du är, för att kunna gå vidare i livet. Villfarelser och föreställningar om dig själv leder till blockeringar och ångest som gör att du får svårt att leva ett välfungerande liv.

I dag släpps boken Makt utan Mandat av professorerna Stefan Svallfors, Bo Rothstein och Christina Garsten. Av den att döma verkar det som att hela landet Sverige är i behov av terapi. För den som fortfarande levde i självbilden att Sverige vilade på de trygga grundpelare av transparens och samförståndsanda som vi gärna skryter om både hemma och utomlands lär inte känna igen sig i forskningsresultaten.

Boken går på djupet med den växande gruppen av så kallade policyprofessionella, personer som är anställda för att arbeta med politik men som inte är förtroendevalda. Det rör sig om politiskt anställda i regering och riksdag, PR-konsulter, fackekonomer och utredare på intresseorganisationer. Här slås genom en stor mängd djupintervjuer såväl som i kvantitativa studier fast att denna nya grupp spelar en viktig roll i utformningen av svensk politik. Ett resultat som går stick i stäv med den gängse bilden av Sverige som ett land med tydlig maktfördelning, där folket röstar, politiker styr och byråkratin utför, medan och näringslivet och fack samverkar på sin kant.

I det nya Sverige som framträder i Makt utan Mandat syns en annan verklighet, där roller och funktioner går i varandra – ena dagen poliskt anställd, andra lobbyist, tredje LO-ekonom. Synen på det förtroendevalda uppdraget som åtråvärd roll har minskat. Politisk påverkan sker på helt andra villkor än genom de gamla samverkansmodellerna. Vardagsmat för folket i branschen, måhända, men för de som fortfarande trodde på Sverige som det lilla goda, enkla och transparanta landet i norr borde det bli något av en kalldusch.

Och det är de flesta av oss. Senaste gången makten i landet genomgick en omfattande utredning var för ett kvarts sekel sen, 1990, genom den stora, forskarledda Maktutredningen.

Bilden som lades fram där ligger fortfarande till grund för hur vi förstår och pratar om Sverige nu, trots de stormar av förändringar som svept över landet. Sverige har fått uppleva stora privatiseringar, en medial kris, EU-medlemskap, att bli ett stort invandrarland, socialdemokratins sammanbrott och en allt mer avvecklad välfärd. Vem kan ärligt säga att hen vet något om dagens faktiska maktförhållanden?

Vi känner vårt land sämre vad vi tror. Ett förvirrande tillstånd som utgör grogrund för missförstånd och konspirationsteorier, såsom tron att lobbyism skulle vara något i sig själv farligt, senast representerat i Daniel Suhonens bok Partiledaren som klev in i kylan där PR-konsulter och näringslivet fick klä skott för allt ont som hänt Sverige och socialdemokratin.

Precis som roten till en människas fel och brister sällan bara har en orsak är verklighetens maktfördelning i Sverige också mycket mer komplext än så. En komplicerad verklighet som de policyprofessionella självklart navigerar i, medan resten av Sverige fumlar efter halmstrån, bygger debatter på villfarelser och fattar beslut på daterade uppgifter.

Det duger inte. Vi behöver en ny sittning hos terapeuten. Det är dags för en ny maktutredning.