Gästkrönika Vad ska man säga om händelserna i Trollhättan? Det är svårt att prata när det är svårt att ens andas.
”Det spelar ingen roll vilken färg man har på sitt skinn. Huvudsaken är att man har skinn. För det ska ju hålla fast köttet.” Det sa en mycket klok sjuåring till mig en dag för några år sedan. Vi åkte bil och lyssnade på Michael Jacksons ”Black or white”.
Jag har tänkt på det citatet många gånger och idag tänker jag på det igen.
Huvudsaken är att man har skinn. För det ska hålla fast köttet.
Ja. Kött och blod ger människan kraft att leva, göra, uppfinna, tänka, tala, skratta och gråta, älska och hata. Verka i världen helt enkelt. Det är innehållet i människan som räknas.
Och skinnet har vi att hålla oss i. Skinnet håller ihop oss, även när tankar och känslor exploderar och världen går sönder. Som i Trollhättan igår.
Imorgon är det FN-dagen. I år fyller FN 70 år. Det kommer säkert att uppmärksammas, firas med manifestationer, debatter, parader. Stora ord från stora människor. Det lär säkert också riktas kritik mot FN. För tandlöshet, handlingsförlamning, oförmåga. Det är ett svårt uppdrag att verka för världsfreden. Vi misslyckas för det mesta, just nu å det grövsta när vi har de största flyktingströmmarna i Europa sedan andra världskriget.
Och visst kan man fira FN:s segrar och kritisera dess tillkortakommanden.
Men det viktigaste vi – du och jag, var och en – kan göra är ändå försöka leva FN:s anda och själva syfte. Den vilja och det behov som en gång födde organisationen ur andra världskrigets ruiner. För: Att samtala tillsammans. Är grunden för all god förändring.
När kropp och känslor exploderar så har vi munnen, rösten, samtalet som ventil. Vi måste tala om frustration, rädslor, hat och konflikter. Vi måste hålla oss i skinnet och släppa ut ilska och skräck i ord som ljuder i vårt gemensamma luftrum, istället för i blod från ett svingat svärd.
Många kommer att sakna Lavin Eskandar som brutalt stacks ner när han försökte skydda andra. Många kommer att sakna Ahmed Hassan, som öppnade en dörr för att släppa in någon som knackade. De hade hela livet framför sig. Vad kunde de inte ha åstadkommit? Det får vi aldrig veta, för det blir inget med det nu. Någon har berövat dem möjligheten att leva sina liv. Någon har berövat alla oss andra att ta del av deras kraft och kreativitet, kärlek och styrka.
Att hålla sig i sitt skinn. Och inte skada andras. Är viktigt. För skinnet – oavsett färg – har en viktig uppgift: det ska hålla ihop köttet. Det är med sitt innehåll, köttet och blodet, som människan lever och verkar i världen. Inte sin yta.
