När Maja-Malin Ekelöf skriver rapporter gör hon det inte från en skurhink, utan vid ett skrivbord på IF Metall. Men från ett tidningsklipp på väggen påminner farmor Maja om arvet från förr.
”Att vara fattig är att jämt ha en stor klump i bröstet. Att jämt ha dåligt samvete då man röker eller ödslar tid på något sätt.”
Orden är signerade Maja Ekelöf, en av de kvinnor som porträtteras i 2016 års upplaga av Arbetarrörelsens arkivs väggkalender. Hon är mest känd för boken Rapport från en skurhink (1970), byggd på dagboksanteckningar från livet som städerska, bland annat på Bofors i Karlskoga.
Majas sondotter skulle i sin tur ha hetat Malin Ekelöf med Maja som mellannamn, och föddes i mars 1989. Under sommaren som följde gick Maja bort.
– Då ville min pappa att Maja skulle bli ett tilltalsnamn, så jag fick heta Maja-Malin.
I dag är Maja-Malin Ekelöf 26 år, utbildad nationalekonom och anställd utredare på IF Metall. Hon vet att livet påverkas av att dela namn med en känd farmor. Känslan av gemenskap blir påtaglig när folk känner igen namnkombinationen och frågar. Relationen till Maja fick hon dels på detta sätt, dels genom berättelser från pappa och andra släktingar. Och naturligtvis genom sin farmors egna texter.
Hur har släktskapet påverkat dig?
– Det låter väl pretentiöst. Men jag tror att släktskapet har gjort mig ödmjuk inför att vi människor har så olika villkor. Min farmor hade läshuvud, och om hon hade fått de förutsättningar jag har fått så hade hon inte behövt städa hela livet. Det är en viktig insikt för mig. Alla har inte samma möjligheter, även om det ska vara så.
Bilden av Maja Ekelöfs liv är dubbelbottnad. En fembarnsmor som slets ner av hårt arbete med dåligt betalt. Samtidigt någon som lyckas mot oddsen, som bildar sig på egen hand, blir publicerad och prisad.
– Ja, hon lyckades. Samtidigt tog hon sig inte upp ur fattigdomen förrän på slutet. Hon fick några priser då, och eftersom boken dessutom sålde bra kunde hon ta förtidspension. Men medan hon satt och skrev rent sina texter på nätterna har jag ett jobb där jag kan skriva på arbetstid. Det är ett faktum som ger oss väldigt olika förutsättningar att utvecklas och vara kreativa.
I somras dök Maja-Malin Ekelöf upp i Dagens Arbete. Artikeln handlade om en rapport om löneskillnader mellan män och kvinnor som hon skrivit för IF Metalls räkning. ”Vi har ett problem att jobba med”, sa hon då.
Har din farmor också påverkat ditt engagemang för jobbet, tror du?
– Ja – på flera olika sätt. Det som farmor, pappa och hans syskon växte upp i, det har ju påverkat mina värderingar. Tankarna om jämlikhet och solidaritet, allt det där bär jag med mig.
– Det låter säkert larvigt, men det är faktiskt också så att min förra chef gav mig ett tidningsutklipp som jag har på min vägg. Det är ett porträtt av farmor och rubriken lyder ”Maja – städerskan som vaskade guld ur städhinken”. Så jag ser henne varje dag, här på jobbet.
