Jobb i 30 timmar eller 98-timmarsvecka. Lars Wåhlstedt på Pappers listar de värsta arbetsskiften han hört talas om.
– Dygnsviloregeln är för vek, konstaterar han lätt uppgiven.
Undantagen helgar medlen och arbetsgivarna är inte sena att hitta kryphålen, säger han. Som om inte det vore nog ställer de anställda upp – för det krävs två för att fela.
Han får medhåll av Robert Schön, vice vd i Industriarbetsgivarna.
– Gubbarna vill ha långa ledigheter, så är det inom hela industrin. Men inte heller vi tycker det är bra med långa skift.
Han menar att en del av problematiken finns i machokulturen på bruken i kombination med avsaknaden på kvinnor.
– Det finns inget arbetsgivarintresse i långa skift och inget vi rekommenderar. Skälen i min värld mot långa skift är säkerhets- och arbetsmiljömässiga.
Men varför ser det då ut som det gör på många håll?
– Företagen orkar inte stå emot facken. Så enkelt är det.
Är avtalsskrivningarna för veka och otydliga?
– De är så tydliga de kan bli. Flexibilitet behövs, men det behöver inte innebära långa skift.
– Jag tycker inte att man ska skylla på avtalens konstruktion. Det här är en arbetsgivarfråga. Driften ska fungera, visst, men sedan måste man även väga in hälso- och olycksrisker.
Långa skift är nog vanligare än vad många vill medge. Det är bara en liten del av försyndelserna som kommer till Pappers kännedom.
– Men signalerna vi får är oroväckande, säger Lars Wåhlstedt. Det handlar om anställda som ska hålla arbetslivet ut.
Ombudsman Wåhlstedt behöver inte gräva länge i minnet för att hitta exempel på hur det inte bör gå till.
– Värst är nog en stoppansvarig, när en pappersmaskin skulle repareras. Han jobbade trettio timmar i sträck.
Det är ett ovanligt exempel. Men ”värst” för att personen borde haft mycket att tänka på och rimligen haft svårt att hålla skärpan under så lång tid.
En annan gjorde sju dygns arbete i följd à fjorton timmar.
– Det blir 98-timmarsvecka och är inte alls nyttigt.
Underhållsarbetare som vid planerade stopp gör 20 timmar i följd är inte ovanligt. Eller att det görs mer än 40 timmars arbete på en frivecka som utfyllnadstid eller övertid.
– Det är ganska vanligt och har ökat i takt med slimmad bemanning.
Ett annat exempel Lars Wåhlstedt plockar fram ur minnet är en projektansvarig som jobbade 14+15+23 timmar under tre dygn. Alltså 52 timmar.
Betydligt vanligare är dock att anställda byter pass för att få längre sammanhängande ledigheter.
– Sexton timmar i sträck är det som förekommer mest, men även 24-timmarspass.
Lars Wåhlstedt menar att långa pass ökar olycksrisken.
– Du kan aldrig hålla koncentrationen uppe så länge.
Lars Wåhlstedt lägger en stor del av skulden på arbetsgivarna.
– De klarar inte av att planera jobbet.
Vad kan Pappers göra åt det missbruk som ändå tycks florera?
– Begränsa de längsta arbetspassen per dygn och vecka som komplement till den dygnsviloregel vi har i avtalet.
Den regeln säger att den anställde ska ha minst 11 timmars ledighet under ett dygn.
– Men det finns undantag som urholkar regeln. Därför krävs en hårdare skrivning.
Ett sista exempel på hur det trixas, är den anställde som slagit i övertidstaket.
– Han gick med på att fuska – med företagets goda minne. I stället för pengar blev det en uppsättning nya vinterdäck.
