Facken inom industrin, med drygt 1 miljon medlemmar, kräver 2,8 procent i löneökning för nästa år och vill ha ett ettårsavtal. Lägsta löneökningen ska vara 450 kronor i månaden. Andra krav gäller fortsatt utbyggd deltidspension, bättre arbetsmiljö och jämställdhet.
Ett av fackens främsta mål är fortsatta reallöneökningar, men det betyder inte att man kommer att kräva högre löneökningar än vad som varit normalt de senaste 15 åren. Snarare vill de undvika kraftiga variationer i löneökningstakten mellan åren. Det skrev de fem förbunden i Facken inom industrin i en gemensam debattartikel i förra veckan.
– Det har kommit olika förslag som innebär kraftiga slag vad gäller lönerna uppåt och neråt, men vi tycker inte det är lämpligt, och därför föreslår vi inga större förändringar vilket gör att kraven blir ungefär de samma, sade Hans-Olof Nilsson, förbundsordförande i Livs på dagens presskonferens med de fem fackförbunden.
– Det nuvarande avtalet har levererat ökade reallöner åt medlemmarna. De nya kraven handlar om att fortsätta göra det samtidigt som vi upprätthåller hög sysselsättning och värnar exportindustrin, sa GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.
Anders Ferbe, ordförande i IF Metall tillade:
– Viktiga faktorer vid bedömningen av vårt gemensamma avtalskrav har varit inflationsmålet och att beakta Sveriges och industrins internationella konkurrenskraft. Målet är att över sikt nå reallöneökningar som är hållbara.
Här kraven i korthet:
Löner. Facken inom industrin kräver 2,8 procent i löneökning, och vill ha ettåriga avtal. Om de olika löneavtalen har regler om en minsta/lägsta löneökning ska den uppgå till 450 kronor per månad och värdet av lägstalöner/minimilöner ska säkerställas. Fasta ersättningar ska höjas med minst 2,8 procent.
Arbetstidsförkortning. Facken kräver ytterligare en avsättning till de system för deltidspension/flexpension som parterna kom överens om i förra avtalsrörelsen.
Jämställdhet. Parterna ska införa en modell för systematiskt jämställdhetsarbete, som ska ta sikte på alla de situationer där ojämställdhet på grund av kön finns.
Arbetsmiljö. Parterna ska träffa en överenskommelse om att inleda ett permanent arbete i arbetsmiljöfrågor inklusive rehabilitering, företagshälsovård och säkerhet. Särskilt fokus bör ligga på psykosociala frågor och rehabilitering.
Sedan 1998 har den internationellt konkurrensutsatta industrin varit en måttstock för hur stort löneutrymme som finns på den svenska arbetsmarknaden. De löneökningar som industrin klarar utan att förlora sin konkurrenskraft gentemot andra länders industrier har blivit normen på hel den svenska arbetsmarknaden.
Enligt Facken inom industrin har det bidragit till stabilitet, förutsägbarhet och reallöneutveckling. Det så kallade industriavtalet har blivit en modell som industrins parter värnar om. När LO-förbundens samordning inför avtalsrörelsen föll för snart två veckor sedan höjdes röster för att industrins så kallade ”märke” inte längre finns.
Facken inom industrin består av GS-facket, IF Metall, Livs, Unionen och Sveriges Ingenjörer och representerar cirka 1,1 anställda.
– Ungefär hälften av dem jobbar i företag med internationell konkurrens. Detta är den åttonde avtalsrörelsen med en samordning inom industrin, det innebär nästan 20 år och det har fungerat bra, sa IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe på presskonferensen.
Kravlistan från Facken inom industrin ska nu skickas till respektive förbund, som ska fastställa dem senast 27 november.
