Frysta ingångslöner, utbyggd yrkesintroduktion och väsentligt lägre löneökningar. Så svarade industrins och handelns arbetsgivare på fackens krav.
Industriarbetsgivarnas chefekonom Mats Kinnwall inledde tisdagens pressträff med sin sammanfattning av det ekonomiska läget inför avtalsrörelsen: En långsam ekonomisk återhämtning utan tecken på att världskonjunkturen ska ta ytterligare fart.
– Det kan vara så att den normala tillväxttakten inte ligger runt tre procent som vi har trott, utan att vi kanske har en mer permanent nivå runt 1,5 procent. Det har betydelse för löneutrymmet.
Mats Kinnwall fortsatte med att visa grafer över fallande produktion, pressade vinstmarginaler och en arbetskraftskostnad som för svensk industri ligger över snittet för EU och Västeuropa. Dessutom har effekterna av en svagare krona – som under en period har gynnat svensk exportindustri – klingat av, menar Kinnwall.
Under de förutsättningarna är fackens krav på 2,8 procent i löneökning alldeles för högt, rentav skadligt, menar Per Hidesten, vd på Industriarbetsgivarna.
– Vi har arbetskraftskostnader som ligger 10 procent högre än stora delar av Europa och ett finskt avtal som ger 0,5 procent. Då kan vi inte höja lönerna med 2,8 procent.
Den långvarigt låga inflationen är ännu ett skäl att hålla nere löneökningarna, enligt Teknikföretagens vd Åke Svensson.
– Sist vi slöt avtal trodde vi att inflationen skulle stiga, men så blev det inte. Det är inte rimligt att tro att inflationen ska nå upp till två procent på ett års sikt. Vi kan inte enbart ta hänsyn till inflationsmålet, industrins konkurrenskraft måste väga tyngre.
Livsmedelsföretagens förhandlingschef Anna Nordin och Svensk Handels Mattias Dahl målade också upp en bild av branscher som pressas av internationell konkurrens. De relativt höga arbetskraftskostnaderna i Sverige är ett problem, menar de.
– Våra medlemsföretag är internationella och tar löpande beslut om var de ska öka eller minska sin produktion. Arbetskraftskostnaden är en nyckelfaktor och produktionen är på ett sluttande plan i Sverige. Det är viktigare än någonsin att vara återhållsam i lönerörelsen, säger Anna Nordin.
Både Anna Nordin och Mattias Dahl vill dessutom se frysta ingångslöner.
– Avtalsrörelsen handlar inte bra om oss som har jobb, utan också om de som står utanför. Vi kan inte höja trösklarna mer. Ingångslönerna är för höga. Vi vill inte sänka dem, men låt dem ligga still. Inflationen har varit noll sedan senaste avtalsrörelsen, då finns det inga skäl att höja ingångslönerna nu, säger Mattias Dahl.
Vilken nivå som på sikt är rimlig för en ingångslön hade de inget svar på.
– Det viktiga är att stoppa det eviga höjandet, säger Anna Nordin.
Frysta ingångslöner är däremot inget för Teknikföretagen eller Industriarbetsgivarna.
– Inom våra branscher finns inga enklare jobb kvar. Därför vill vi gärna se en utvidgning av yrkesintroduktionsavtalen så att de inte bara gäller för ungdomar, utan även andra som behöver komma in på arbetsmarknaden, säger Åke Svensson, vd på Teknikföretagen.
Han efterlyser en generell modell som fungerar lika för alla, i stället för olika speciallösningar för varje grupp.
Det lutar åt att industrin gärna ser ett kort avtal, precis som facken har föreslagit.
– Vi brukar gärna vilja ha långa avtal för stabilitetens skull. Men sist visade det sig bli alldeles för dyrt för oss. Med den osäkerhet som råder nu är det rimligast med ett kortare avtal, säger Åke Svensson.
