Risken för konflikt i tvätteriindustrin är påtaglig, både enligt fack och arbetsgivare. Hos medlemmarna råder det ingen brist på kampvilja.
–Här finns chansen att visa sitt missnöje, menar Mikael Herrgård klubbordförande på Textilia i Rimbo.
Avtalet som berör omkring 1 600 IF Metallmedlemmar i tvätteriindustrin löper ut den sista juni, och som DA tidigare berättat har facket förberett sin konfliktorganisation.
–Det som händer nu är egentligen att vi väntar på en slutlig hemställan (ett slutgiltigt förslag) från Opo. Vi vet inte om den kommer i dag eller om den kommer imorgon, säger Mikael Herrgård som sitter i förhandlingsdelegationen. Han är dessutom ordförande i klubben på tvätteriet Textilia i Rimbo med 152 medlemmar.
För anställda i tvätteriindustrin har förbundet tillfälligt slopat kravet på två månaders medlemskap för att få rätt till konfliktersättning. Det är något som gett resultat enligt Mikael Herrgård.
– Vi tecknade in sju nya medlemmar förra veckan. Då nådde vi större delen av förmiddagsskiftet med en värvarkampanj. Och i dag kommer vi försöka tala med dom som inte är medlemmar på eftermiddagsskiftet.
Hur är kampviljan generellt?
–Den är jättehög, absolut. Alla jag frågat om dom är beredda på att gå ut i konflikt säger: ”Absolut, är det vad som krävs, då går vi ut i konflikt.”
Varför tror du att det är så?
– Överlag är man väl kanske lite missnöjd med tvätteribranschen. Så länge vi har ett avtal går det ju att yttra sitt missnöje, men här finns chansen att verkligen visa sitt missnöje på ett helt annat sätt.
Vad säger magkänslan nu då?
– Att det aldrig känts så här nära en konflikt tidigare. Vi vill egentligen inte diskutera konfliktrisken så mycket innan fredag, utan vi vill se var vi hamnar någonstans i förhandlingen. Vi vill gå i mål med ett avtal. Men min känsla är att utan avtal så tar det kanske stopp. Då blir det ett varsel, och vi går ut i konflikt.
Den viktigaste frågan IF Metall och Innovations- och kemiarbetsgivarna, Ikem, inte kommer överens om är kravet på utvecklingsgarantier. IF Metall vill att lönerna höjs med sju kronor i timmen efter ett anställningsår och ytterligare 7 kronor efter två år.
Enligt Ikem kommer kravet på utvecklingsgarantier leda till att märket på 2,2 procent överskrids, samt att det riskerar att slå sönder arbetet med lokala lönesystem ute på företagen.
