Strejker De hotar att spränga fabriken eller håller sina direktörer fångna. Franska industrihistorien är full av vilda konfliker. Dagens Arbete listar några från 2000-talet och söker svaret på frågan: varför?
En historia av anarkism
- De franska facken har från början präglats av anarkism och av direkta aktioner, (se bildexempelen nedan).
- Arbetare känner sig i dag desperata, och övergivna av arbetsgivare som inte vill förhandla.
- För många löntagare har det blivit svårare att träffa de som verkligen tar besluten.
- Genom att hota att spränga fabriken väcker man uppmärksamhet. Regeringen kanske engagerar sig, och tvingar företagsledningen till förhandlingsbordet.
- Fabriksnedläggningen stoppas sällan, men ofta får de uppsagda arbetarna mer stöd och bättre avgångsvederlag.
Källa: Sophie Beroud, statsvetare vid universitetet Lyon II och specialiserad på sociala konflikter.
Var och en har rätt att strejka
- 11 procent av löntagarna i Frankrike är organiserade i ett fack. Vid många mindre arbetsplatser finns ingen fackförening.
- En fransk industriarbetare kan välja mellan flera fack. De två största centralorganisationerna är CGT och CFDT. Båda två har industrifederationer.
- CGT var tidigare nära knutet till Kommunistpartiet, och står mer till vänster än CFDT, som anses vara mer reformistiskt.
- Även om facken proportionellt sett är mycket mindre än i Sverige, har de ett inflytande
i samhället. De ingår till exempel i styrelserna för flera institutioner, som Försäkringskassan och a-kassan. - När de sluter kollektivavtal gäller det för alla löntagare, även de som inte är organiserade. Ofta deltar anställda, som inte är med i facket, i aktioner.
- I Frankrike är strejkrätten individuell.
Textilarbetare hos Cellatex ockuperar sin fabrik och häller ut 5 000 liter rödfärgad svavelsyra i floden Meuse i protest mot att fabriken ska läggas ner.
Anställda hos hushållsapparats-tillverkaren Moulinex protesterar mot uppsägningar vid flera fabriker. De hotar att spränga en fabrik. Vid en annan kör de ner en dyrbar maskin i en flod.
Flera tusen bilarbetare invaderar den stora bilmässan, Mondial Automobile, utanför Paris i protest mot stora nedskärningar hos Renault.
Hundratals arbetare hos däckfabrikanten Continental i Clairoix slår sönder ett länskontor i ilska över ett domstolsbeslut, som innebär att de förlorar sina jobb. Skadorna uppskattas till över 100 000 kronor.
Arbetarna vid Sodimatex, till-verkare av heltäckningsmattor åt bilindustrin, placerar molotovcocktails runt en gasfylld cistern, och hotar att blåsa ut hela fabriken. De kräver högre avgångsvederlag.
Stålverksarbetarna vid Arcelor-Mittal vill förhindra nedsläckningen av den sista masugnen i Florange. De ockuperar både kontoren och fabriken, stoppar snabbtåg på järnvägen, och går 35 mil till fots till Paris.
Goodyear-arbetare håller två direktörer som gisslan i 30 timmar i protest mot nedläggningen av fabriken. 2016 döms åtta av dem till fängelsestraff. Domen har överklagats.
Nuit debout-rörelsen, ”nattvake-rörelsen”, skapas som en fortsättning på flera stora demonstrationer mot förändringar i arbetslagstiftningen. På kvällar och nätter möts folk på centrala torg i många städer. Man diskuterar, lyssnar på musik och föredrag, och funderar över hur man ska förändra världen.
