Debatt”Våra medlemmar vill ha ett hållbart arbetsliv i stället för företagens kortsiktiga vinster”, skriver två företrädare gör GS.

Anledningen till att GS tog beslutet att göra en uppföljning på 2009 års arbetsmiljörapport var för att få veta mer om medlemmarnas psykosociala och organisatoriska arbetsmiljö. Medlemmarnas svar i arbetsmiljörapporten är tydligt: arbetsbelastningen är alldeles för hög.

När företag rationaliserar innebär det inte sällan att varje industriarbetare förväntas producera mer på samma tid. Effekten blir en arbetsintensifiering vilket kan innebära en arbetsdag med mycket mer att göra och ibland sämre möjligheter att utföra arbetet på ett bra sätt.

I arbetsmiljörapporten som vi tagit fram kan vi slå fast att de vanligaste arbetsskadorna som våra medlemmar drabbas av är rygg- och ledsjukdomar. Hela 51 procent (57 av kvinnorna, 46procent av männen) angav att de ådrog sig en arbetsskada till följd av hög arbetsbelastning. Jämfört med arbetsmiljörapporten 2009 är det en ökning med 15 procentenheter.

Den här utvecklingen är helt oacceptabel! Men hur löser vi problemet på bästa sätt?

En som har forskat på hållbara produktionssystem och arbetsmiljö är forskaren Jörgen Winkel som också vunnit internationella priser för sina studier. Han menar att rationaliseringsprocesser och god arbetsmiljö går att kombinera men att det förutsätter en bra dialog mellan ledning och arbetstagare. De negativa effekterna rationaliseringen innebär kan dämpas och ibland även elimineras genom att produktionssystemet utvecklas i dialog med de anställda och baseras på tillit. I grunden handlar det om att utveckla ”smarta” lösningar, och här har de anställda generellt stora kunskaper som tyvärr sällan tas tillvara på grund av bristande ledarskap.

I enlighet med detta svarade nästan var fjärde medlem att bristande ledarskap var en av orsakerna till att de råkade ut för en arbetsskadan. En femtedel av medlemmarna anger att ett tydligare ledarskap hade förhindrat att de ådragit sig arbetsskadan. Men den stora majoriteten, över hälften, svarar att mindre arbetsbelastning och stress hade förhindrat skadan.

Frågan om hur arbetsplatserna organiseras är alltså en högst angelägen fråga både för våra medlemmar men också för arbetsgivarna. Arbetsgivarna måste göra organisationerna hållbara och då är det absolut nödvändigt att det sker en kraftig förändring i den psykosociala och organisatoriska arbetsmiljön för våra medlemmar. För utvecklingen som den är nu, där våra medlemmar pressas allt hårdare på arbetsplatserna, är inte på något sätt hållbar – och inte heller särskilt konkurrenskraftigt.

Våra medlemmar vill ha ett hållbart arbetsliv istället för företagens kortsiktiga vinster!