Almedalsveckan är i gång för fullt. Själv har jag hunnit med att moderera eller delta i 5 seminarier sen i går – om alltifrån kyrkopolitik till arbetsmarknadspolitik och däremellan spännande möte med riskkapitalister. Det finns absolut många problem med Almedalen – i år heter det största problemet Nazister – men till dess fördelar är just möten mellan olika världar. Över 4000 seminarier blir en gigantisk samtalsarena som faktiskt kan stärka demokratin.

I går kväll talade Jonas Sjöstedt som var först ut bland partiledarna i Almedalen. Hans tal handlade nästan uteslutande om sjukvården och han avslöjade bluffen hos SD som försöker bli ”sjukvårdspartiet”. Det var ett lågmält resonerande tal men ett fint försvar för den generella välfärden och jämlikhetens samhälle. Möjligen kan jag sakna den gamla vänsterns internationella patos. Sjöstedt hade bara Sverige som fokus.

I kväll talar Liberalernas Jan Björklund och jag har förstått att han nu ska försöka sno klassfrågan från Socialdemokraterna. Intressant. I morgon bitti för jag samtal mellan hans utmanare Birgitta Ohlsson och IF Metalls ordförande Marie Nilsson. I Ohlssons bok ”Duktiga flickors revansch” finns knappast något klassperspektiv men desto mer individperspektiv. Ska bli intressant att samtala om feminism med dessa båda smarta kvinnor.

Fullt ös i Almedalen med andra ord.