Närkontakt. Stora hjälmar och våldsamma kollisioner. Det är bilden av amerikansk fotboll. Men sporten är mycket mer än så. Smeden och centern Marcus Waldermark kallar det för schack med kontakt.

Tyngdpunkten är låg. Påbylsade med stora axelskydd överdragna med korta tröjor står två nästan dubbelvikta män ansikte mot ansikte i tyst, sammanbiten koncentration. Han i grå hjälm har satt ner sin hand i det gröna konstgräset för att inte trilla framåt. Han i vit står med öppna händer, böjda armbågar och ena foten aningen bakom den andra. Den stundande kollisionen är oundviklig. Ändå är de båda helt stilla. Larmet från all annan aktivitet i idrottshallen tycks ha försvunnit. De väntar.

Under den vita hjälmen finns Marcus Waldermark. I knogarnas rynkor syns lite sot som inte velat släppa taget i handfatet. Det skvallrar om arbetsdagen i smedjan innan träningen med Uppsala 86:ers. I april börjar säsongen i Superserien, den högsta divisionen för amerikansk fotboll i Sverige. Då ska allt sitta perfekt.

Som på en given signal trycker båda spelarna ifrån. Matta ljud av kroppar och plast som möts i hög fart studsar mot idrottshallens väggar. Den grå hjälmen vrålar och försöker vrida sig förbi sin motspelare medan han störtar framåt. Marcus Waldermark håller emot. Med små, korta, kontrollerade steg och ett fast grepp styr han undan sin motståndare från det utsatta målet, en liten plastkon. Övningen är över på några sekunder.

– På ytan är det tuffa killar som tacklas och springer. Men går man lite djupare så finns det ett väldigt sofistikerat strategispel, säger Marcus Waldermark.

”Jag har alltid varit lite större och här är det okej att vara stor. Jag har lagkamrater som väger hälften så mycket som mig men de har också sin plats.”

Amerikansk fotboll beskrivs ibland som schack med kontakt. Spelarna på planen är pjäser på ett bräde. Varje kort sammandrabbning är ett drag som ger en ny utgångspunkt för nästa.

Spelet består nästan bara av fasta situationer. Det betyder att lagen ställer upp på var sin sida om bollen. Sedan försöker det anfallande laget få bollen till motståndarens målområde medan det försvarande laget gör allt för att stoppa dem.

När bollbäraren blir tacklad, bollen går i marken eller hamnar utanför sidlinjen blåses spelet av och man ställer upp igen på den plats där bollen landat. Varje ”spel” varar i genomsnitt i tio sekunder och lagen får fyra försök på sig i taget att vinna mark. Varje lag måste därför fungera som en välkoreograferad danstrupp för att få ut så mycket som möjligt av varje försök.

När de resliga herrarna i Uppsala 86:ers kom till träningen någon timme tidigare var hallen full med ganska taniga fotbollstjejer i tolvårsåldern. De ägnade sig alltså åt sådan fotboll där bollen är rund. Spelarna i 86:ers höll sig noga utanför sidlinjen. De stora skydden och spetsiga bollarna stack ut en aning i sammanhanget. Nu när tjejerna har gått hem känns engelskan, tacklingarna och de långa kasten mer självklara för åskådaren.

”Jag har aldrig fått någon hjärnskakning bekräftad, men det har hänt att jag bara sett grönt.”

Marcus Waldermark har ägnat sig åt sporten längre än han varit industriarbetare, i snart ett decennium. Innan dess var det basket under något år. Det var roligt, men hans uppgift på planen var aningen enahanda. Hans tränare använde honom mest för att ställa honom i vägen för folk, eller ”screena” som det heter i basket. En kompis tyckte han skulle hänga med och prova amerikansk fotboll. När han låg nersprungen på planen på första träningen kände han att det var sporten för honom.

– Jag har alltid varit lite större och här är det okej att vara stor. Jag upptäckte att det fanns en uppgift för mig. Jag har lagkamrater som väger hälften så mycket som mig men de har också sin plats.

Han ger ett lugnt och varmt intryck. När han pratar om amerikansk fotboll märks det snabbt att han älskar sin idrott. Allt från oron kring ungdomars minskande engagemang i lagidrott till detaljerna i spelet och omsorgen om den egna uppgiften på planen.

Marcus Waldermark spelar center på den offensiva linjen. Det vill säga han står mitt i, längst fram när spelet börjar och hans lag ska anfalla. Han ska stoppa motståndarna från att tackla hans medspelare. Linjen måste vara koordinerad som grupp för att göra ett bra jobb. Om den inte håller misslyckas schackdraget.

– Beroende på var mina motståndare står så vet jag hur jag ska agera. Det är vad jag har i huvudet när spelet börjar, säger han och fortsätter:

– Det är helt klart mycket adrenalin också, men det försöker jag hålla tillbaka. Det gäller att ha kontroll och går jag på aggressivitet blir jag bortspelad. Då är det bara för min motståndare att kliva åt sidan.

”Man har helt ändrat sättet att lära ut tacklingar på. Förr skulle man gå in med pannan först och använda hjälmen som ett vapen.”

Övningarna avlöser varandra. Den stora gröna öppna planen i det trötta gulnade lysrörsljuset ger känslan av att allt sker utomhus under en varmare årstid. Men där ute är det minusgrader och snö.

Mycket tid ägnas åt detaljer som hur stegen tas, var händer och armar ska placeras för att spelarna ska kunna behålla balansen och hålla fast motståndaren samtidigt som de ska kunna vara rörliga.

Men tekniken handlar inte bara om att kunna stoppa motståndaren utan även om att spara på kroppen och främst huvudet. De senaste åren har en livlig debatt om hjärnskador inom fotbollen förts i USA vilket lett till att sporten genomgått stora förändringar. Det märks tydligt även i Sverige.

– Man har helt ändrat sättet att lära ut tacklingar på. Förr skulle man gå in med pannan först och använda hjälmen som ett vapen. Nu är hjälmen uteslutande ett skydd. I stället används armar och axlar för att ta ett grepp runt personen och vika ner honom.

Men visst har han fått några smällar genom åren även om han inte har drabbats av någon rejäl hjärnskakning vad han vet.

– Jag har aldrig fått någon hjärnskakning bekräftad, men det har hänt att jag bara sett grönt, att det flimrat för ögonen och att det har svartnat någon sekund. När jag började spela var det en del av sporten.

Det nya sättet att tackla har också förändrat hur amerikansk fotboll spelas. Tidigare var smällarna mer spektakulära, men då missade man oftare tacklingarna. Nu har precisionen blivit högre och spelet bättre, tycker Marcus Waldermark.

Ett gäng yngre killar, sparkandes på runda bollar, har otåligt börjat breda ut sig framför läktaren och i planens utkanter. Träningstiden är snart slut och amerikansk fotboll ska bytas mot svensk.

Nästa stora steg för Marcus Waldermark är premiären i Superserien. Hans förra lag Gefle Red Devils spelar inte där, men det gör hans nya lag 86:ers. En rad skador har gjort att han inte har kunnat spela matcher de senaste två åren och nu är han noga med allt för att få komma ut på plan igen. Den här säsongen får han inte missa.

– Det känns spännande. Ovant men roligt att vara tillbaka, säger Marcus Waldermark.