Krönika ”Globaliseringen skapar jobb och bidrar till att även små och medelstora regioner kan utvecklas och erbjuda sysselsättning åt sina invånare”, skriver Per-Olof Sjöö.
För den som är intresserad av industrins förutsättningar är Industrins Ekonomiska Råds (IER) senaste rapport läsvärd. De konstaterar för det första att den svenska industrin gynnats av globaliseringen. Svensk industris integrering i globala värdekedjor skapar jobb och försörjer svenska hushåll.
För det andra har man analyserat industrins regionala betydelse. Föga förvånande kommer man fram till att industrin inte är en storstadsföreteelse. Tvärtom står sig industrin i relativa termer starkare i medelstora och små regioner i Sverige. Industrin har alltså en mycket stor betydelse för sysselsättningen i glesbygd. Myten om svenska rostbälten får sig en rejäl knäck när man läser IER:s rapport.
Med detta i ryggsäcken blir det skevt att lyssna till den högerpopulistiska retoriken. Globaliseringen som fenomen har närmast blivit ett skällsord i deras retorik. Globalist är ett skällsord, en symbol för västvärldens misslyckande. Ett skäl till att stänga gränserna och återgå till någon odefinierad nationalromantisk dåtid.
Man kan ha mycket synpunkter på globaliseringens effekter. Den har drivit på en djupt orättvis fördelning av jordens resurser och den har definitivt medverkat till de klimatförändringar som nu hotar hela mänskligheten. Detta är utmaningar som, inte minst, arbetarrörelsen måste ta sig an på större allvar.
Utan industrins deltagande i den internationella marknaden skulle det bli mycket svårare. Utifrån denna logik borde de mest hängivna globalisterna återfinnas i glesbygden.
Vi måste utveckla våra fackliga strategier för att möta globala företag på global nivå. Vi måste därtill ha politiker som förstår att hitta fördelningspolitiska instrument på global nivå. Hela FN-agendan med hållbarhetsmålen till 2030 kan man se som en korrigering av globaliseringens oönskade effekter och bör finna ett brett stöd i samhällets alla skikt.
Men det är trots allt ett ovedersägligt faktum att globaliseringen skapar jobb och bidrar till att även små och medelstora regioner i vårt avlånga land kan utvecklas och erbjuda sysselsättning åt sina invånare. Utan industrins deltagande i den internationella marknaden skulle det bli så mycket svårare. Utifrån denna logik borde de mest hängivna globalisterna återfinnas i glesbygden.
Det är alltså hög tid för oss löntagare att rikta allt fokus på kampen för en rättvisare fördelning av globaliseringens vinster. Högerpopulismens lockrop är som sirenernas skönsång för sjömännen; ett falskspel.
Per-Olof Sjöö är förbundsordförande för GS-facket.
