Krönika Man kan bli förbannad på S när de lägger fram en budget för rika män. Men ännu mer på de liberala partierna som kräver dessa kompromisser.
När regeringen presenterade sin budget stod det klart att de största vinnarna under kommande år är rika män. Hur kommer det sig att en socialdemokratiskt ledd regering kan göra en sådan prioritering?
Svaret står att finna i den 73-punktsöverenskommelse som slöts i januari. Avtalet var ett sätt att bryta det dödläge som uppstod i valet 2018 och det fick centern och liberalerna att stödja Stefan Löfven som regeringsbildare.
Det säger sig självt att en sådan överenskommelse inte kan komma till utan kompromisser. En sådan tydlig eftergift från Socialdemokraterna var avskaffandet av värn-skatten. Värnskatten träffar personer med höga inkomster och när den nu avskaffas nästa år blir det alltså stora skattelättnader för de allra rikaste i Sverige.
Man kan bli förbannad på sossarna för detta. Det är inte socialdemokratisk politik. Men man bör också fundera på varför Liberalerna och Centern stred för denna skatteförändring. Är det liberal politik att ytterligare öka klyftorna i Sverige?
Allt fler internationella institutioner varnar nu för nyliberalismens konsekvenser. Åtstramningar för vanligt folk kombinerat med stora skattelättnader för de förmögna skapar samhällen där medborgarna till slut inte känner sig delaktiga och där framtidstron sjunker dramatiskt. Detta gynnar i sin tur farliga politiska rörelser som profiterar på den rädsla människor känner inför framtiden.
Jag gör mig inga illusioner om att Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna skulle tagit in detta om de hade hamnat i regeringsställning. För dem är skatt per definition något som alltid ska sänkas. Jag förstår dock inte varför Centern och Liberalerna biter sig fast i en ekonomisk politik som gynnar de allra rikaste. Är det verkligen liberal politik?
LO presenterade i september sin stora jämlikhetsrapport. Rapporten är en beställning från förra LO-kongressen och tar sin utgångspunkt i att Sverige måste ta tillbaka sin position som världens mest jämlika land. Rapporten innehåller 115 förslag som spänner mellan allt från skola till pensioner.
Till skillnad från de prioriteringar som gjorts i nästa års statsbudget är jämlikhetsutredningens utgångspunkt att kapitalinkomster, såsom räntor, utdelningar och vinster, beskattas mer rättvist. En vanlig arbetare betalar ofta betydligt högre skatt på sin lön än vad den som har inkomster från kapital betalar.
Rapporten lämnar ifrån sig en lång rad av förslag på politiska åtgärder som bygger samhället starkt igen. Jag hoppas att vi tillsammans i fackföreningsrörelsen kan vrida den politiska debatten i en riktning där ökad jämlikhet står i fokus. Det är så vi löser gemensamma utmaningar och det är så vi tar oss tillbaka in i framtiden.
På den resan ser jag gärna att Centern och Liberalerna gör oss sällskap.
Per-Olof Sjöö är förbundsordförande för GS-facket.
