Krönika De nya avtalen har kommit till i en miljö som inte liknar något annat jag varit med om. Att det trots allt blev en reallöneökning ser jag som ett styrkebesked för svenska modellen, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.
I skarven mellan oktober och november träffades det nya avtal för industrin och för GS del innebar det sju nya avtal. Det innebär att en stor majoritet av GS medlemmar har avtal för 29 månader framåt (om inte sista avtalsåret sägs upp).
De nya avtalen har kommit till i en miljö som inte liknar något annat jag varit med om. För det första tvingades vi förlänga de gamla avtalen i mars på grund av en eskalerande smittspridning som vi vid det tillfället inte kunde överblicka konsekvenserna av.
Under våren och sommaren rapporterades om historiska fall i tillväxten och snabbt stigande arbetslöshet. Det som sticker ut är att industrin återhämtat sig snabbt och är tillbaka på samma nivåer som före pandemin. I modern tid har alla kriser drabbat industrin hårdast, nu verkar det som om industrin är draglok istället för släpankare. Detta har ställt nya krav på förhandlingarna inom industrin eftersom våra avtal ska vara normerande för resten av arbetsmarknaden.
Dessutom hade vi ett gemensamt LO-krav på en låglönesatsning som till sin konstruktion var tänkt att gynna avtalsområden med relativt låga lönelägen. Dessa avtalsområden sammanfaller ganska exakt med de som fått det allra tuffast i spåren av pandemin.
Hur ser avtalen ut då? De flesta har nog redan snappat upp det viktigaste i våra uppgörelser. Under de 29 månader som avtalen löper har vi ett samlat värde på 5,4 procent. Utöver det en låglönesatsning som inte är så mycket värd i kronor och ören för GS men oerhört viktig för de förbund som förhandlar efter oss.
Avtalet är framtungt, vilket innebär att största delen av löneökningarna faller ut redan 1 november i år. Vi kan med ganska stor säkerhet säga att vi förhandlat fram reallöneökningar under perioden, det vill säga mer pengar i plånboken till medlemmarna. Vi lyckades också förbättra avtalspensionerna för de ungdomar som kommer in på arbetsmarknaden, ett krav som vi jobbat länge för.
Ett krav som inte återfinns på ett tydligt sätt i våra uppgörelser är kompensationen för den förlängning vi gjorde av det gamla avtalet. Det beror helt enkelt på att vi var tvungna att prioritera mellan kompensation och avtalsvärde framåt. Ett högre värde i ett nytt avtal har vi med oss framåt och det bygger vi vidare på i kommande förhandlingsrundor.
Hur man värderar ett nytt avtal beror naturligtvis på vilka prioriteringar man gör. Jag tycker trots allt att det är ett styrkebesked från GS och den svenska partsmodellen att vi kan leverera bättre reallön även i så oroliga tider som dessa.
