Krönika Varför valde IF Metall att ansluta sig till partsöverenskommelsen om trygghet och omställning? Det är en fråga jag ofta får och vill besvara så tydligt som möjligt.
Många av IF Metalls medlemmar har otrygga anställningar. Samtidigt går den tekniska utvecklingen oerhört fort i industrin, inte minst på grund av klimatomställningen. Industriarbetare behöver rustas med ny kunskap för att inte riskera att förlora sina jobb när arbetsuppgifterna förändras. Till exempel när fordonsindustrin elektrifieras.
I den här verkligheten räcker dagens las inte till. I praktiken omfattas många anställda inom industrin inte av turordningsreglerna. De som är inhyrda eller visstidsanställda, nästan 20 procent, ingår inte i turordningen även om de har varit på arbetsplatsen länge.
Även tillsvidareanställda som inte får kompetensutveckling saknar en verklig anställningstrygghet. De riskerar alltid att sägas upp vid arbetsbrist, oavsett anställningstid, om de saknar tillräckliga kvalifikationer för tjänsterna som blir kvar efter neddragningen. Nästan sju av tio av IF Metalls medlemmar har inte fått någon kompetensutveckling det senaste året, visar våra medlemsundersökningar.
Så kan vi inte ha det. Därför har IF Metall varit drivande i parternas förhandlingar om trygghet och omställning.
I höstas avslutades dessa förhandlingar, när PTK och Svenskt Näringsliv sa ja till slutbudet medan LO sa nej.
Det betydde så klart inte att IF Metall lämnade walk over i las-frågan. Problemen med otrygga anställningar och bristen på kompetensutveckling finns ju fortfarande kvar, och behöver fortfarande lösas. Så vi fick söka andra vägar att påverka.
Efter nya förhandlingar med PTK och Svenskt Näringsliv, där vi nådde tydliga förbättringar av reglerna om visstidsanställningar och hyvling av arbetstid, kunde vi i IF Metall tillsammans med Kommunal ansluta oss till partsöverenskommelsen. Det bästa hade naturligtvis varit om alla LO:s förbund hade varit med, men den dörren var stängd.
Nu kommer IF Metall att vara med i de fortsatta förhandlingarna mellan parterna och politiken om las. Det är viktigt för oss. Vi behöver vara med och utforma framtidens trygghet och omställning. Och vi vill inte släppa makten över spelreglerna på arbetsmarknaden till politikerna, just nu i kraftig högermajoritet. Om de fick göra som de ville vore ett försvagat anställningsskydd bara början på den löntagarfientliga politiken.
Det är genom förhandlingar med arbetsgivarna som vi i facket bäst försvarar våra medlemmars intressen. Även när det gäller las.
