Krönika Varför tittar jag på när familjer går sönder? Måste ju se hur det går.

Ännu en dag i pandemin. Tittar ut genom fönstret på landet. Det är snöstorm och vi är i april. Försökte ringa en poet som jag känner.

Han svarade på sin telefon­svarare att han försöker att inte ­använda sin telefon.
Jag tyckte det var poetiskt.

Jag lämnade inget meddelande ­efter ett sånt bra svar. Då är det som det inte ens har hänt. Vi hörs i ett annat liv.

När jag inte är på landet är jag i stan. Då sitter jag i tv-soffan emellanåt och funderar över vad jag ser på. Vissa program har som bärande element i sin programidé att ta fram något riktigt dåligt ur oss människor. Kronofogden knackar på är ett sånt program. Varför ser jag på det? Mår jag bra av att se andra må dåligt?

Det är programmets idé. Synd om deltagarna. Dom har inte råd att betala hyran när kronofogdarna kommer på besök.

Jag undrar varför offren ställer upp på att vara med? Får dom betalt? Det är ­totala tragedier som filmas. Människor som bråkar och familjer som går sönder. Det är jobbigt att se på. Ibland överraskar mitt eget skrik mig själv, när det blir för ovärdigt.

Med jämna mellanrum kommer en närbild på en av fogdarna. Han undrar samma sak varje gång. Hur någon kan bo så som dom gör? Bland pappkartonger och gamla använda barnblöjor, huller om buller bland kläder och med stopp i handfatet av något som luktar vämjeligt.

Vi får inte reda på mer innan det är ­reklamavbrott. Antagligen är det bajs från ett småbarn som orsakat stoppet. Eller husdjursspillning.

”Det är bra tv.”

Varför tittar jag på det? Vad är det fel på mig?

Jag sitter kvar i soffan i reklam­avbrottet och zappar oroligt mellan ­kanalerna och snabbt tillbaka för att jag vill veta hur det går.

Kunde spela piano i stället eller öva på mitt korttrick. Vad som helst.

Känner mig skyldig inför mig själv. Det är slöseri med tid. Det är som på zoo. Tycker synd om djuren. Får ont i huvudet.

Måste se hur det går. ”Det är bra tv.”

Barn som gråter i tävlingsprogram när deras föräldrar tävlar är också bra tv. Det känns lite magstarkt att offra sitt barns integritet. Undrar om barnen ångrar sig sen ­senare i livet?

Det är väl bara jag som undrar. Kanske hade jag frågat poeten om det. Om han svarat.