För drygt 20 år sedan steg Ástrádur ”Asti” Grétarsson ur fiskebåten, lämnade Island och följde med kärleken till Borlänge – och blev en engagerad bågskytt.
Ástrádur ”Asti” Grétarsson
Ålder: 49 år.
Bor: I Borlänge.
Jobbar: Svetsare på Dala Plåtteknik. Tidigare fiskare.
Familj: Frun Sara, döttrarna Saga och Johanna.
Aktuell: Engagerad i bågskytteklubben Dalpilen.
Kuriosa: Älskar fisk. Samlar på gamla verktyg som yxor och knivar.
Här berättar han om …
Tjusningen med bågskytte
Min fru Sara var redan bågskytt och berättade entusiastiskt om hur roligt och spännande det är. Jag var tvungen att lära mig.
Det var en speciell känsla att sikta, släppa och se pilens färd mot tavlan. Under tävling är det mycket nerver, så det gäller att vara både koncentrerad och lugn. Bästa känslan är att vara i sin egen bubbla.
Nu är det en livsstil för familjen. Döttrarna tävlar internationellt.
Engagemanget i klubben
Jag hinner inte skjuta så mycket längre, men har både tränar- och domarlicens. Jag har dömt i flera SM. Vi arrangerar tävlingar och läger vilket innebär mycket planering och logistik. Det är banor som ska ställas i ordning, funktionärer som ska tillsättas, mat som ska lagas och de tävlande måste ha någonstans att bo. Hela tiden letar vi sponsorer.
Vi ordnar även discobågskytte, då skjuts det i rök och med hög musik.
Att träna ungdomar
Det är fantastiskt roligt. Min belöning är när de lyckas och är stolta över sin insats oavsett poäng. Då kan vi tillsammans hoppa av glädje.
Eftersom det är en individuell sport behöver ingen känna sig dålig eller riskera att petas. Jag gläds extra mycket när det är barn och ungdomar med olika svårigheter som känner sig hemma hos oss. Bågskytte är för alla.
En sport för alla
Bågskytte finns som tavelskytte inomhus respektive utomhus, samt skogsskytte.
Precision är viktigast, inte styrka. Sporten passar alla åldrar – tävlingsskyttar som fyllt 75 år är inte ovanligt.
Bågskytte är även stort bland funktionsnedsatta.
Källa: Svenska bågskytteförbundet
