Krönika Vill vi ha ett skogsbruk som inte bygger på att migrantarbetare utnyttjas, så måste prispressen upphöra och avtalen följas, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.
Till ett av de säkraste vårtecknen hör nuförtiden (tyvärr) rapporter om missförhållanden inom skogsvården. En hög andel migrantarbetare i stark beroendeställning till sina arbetsgivare kombinerat med skogsbolagens stenhårda prispress på mindre entreprenörer, skapar en gedigen grogrund för dumpade arbetsvillkor. Långa arbetsdagar utan avtalsenlig betalning, förläggningar till överpris och dålig arbetsmiljö.
Den stenhårda prispressen leder till pressade entreprenörer och längst ner näringskedjan utnyttjade arbetare.
Skogsbranschens bärande talepunkt rörande detta fenomen är att kritiken är orättvis på grund av att allt arbete täcks av det kollektivavtal som GS tecknar med Gröna Arbetsgivare. Detta är förvisso korrekt, men vän av ordning kan invända att ett kollektivavtal förutsätter inte bara en underskrift, utan också efterlevnad.
Så här går det runt, år efter år. Likt en märklig skuggboxning rör vi oss runt varandra medan nya migrantarbetare kommer hit och förser oss med ny skog.
GS har genom åren drivit rättsliga fall mot enskilda entreprenörer som utnyttjat migranter. Det har vi gjort trots att många av de drabbade inte varit fackliga medlemmar. Vi kan naturligtvis fortsätta med detta även i framtiden men det blir ändå bara skuggboxning. Ska vi på riktigt skapa förändring krävs det två saker.
För det första måste de stora skogsbolagen inse att det system man byggt upp i skogsvården inte är långsiktigt hållbart. Den stenhårda prispressen leder till pressade entreprenörer och längst ner i näringskedjan utnyttjade arbetare. Ingen annan kan lösa detta än de som beställer tjänsterna.
Arbetsgivarna lägger hela ansvaret för kollektivavtalens efterlevnad på GS. Det är en märklig ansvarsfördelning, särskilt med tanke på att det faktiskt är arbetsgivarna som ska tillämpa avtalen.
Men, för det andra, måste vi bli bättre på att organisera oss fackligt. Det är ett tufft fackligt ackord men det är en beprövat effektiv metod. Vi har nu inför denna säsong beslutat om ett särskilt säsongsmedlemskap som är mest inriktat på att få förhandlings- och rättshjälp. Jag hoppas att detta kan leda till en ökad organisationsgrad för de arbetare som kanske bäst behöver ett fackligt medlemskap.
Mitt i allt detta finns det en stor lärdom att dra. Våra löne- och arbetsvillkor är inte gudagivna. Det finns ingen automatik i att vi ska få löneökning, övertid, OB-ersättning.
Utan en hög facklig organisationsgrad på våra arbetsplatser kommer lönepressen också på våra sågverk, tryckerier och träindustrier. Det fackliga löftet, det vi lovar varandra via vårt fackliga medlemskap, är att vi inte ska arbeta för mindre än vad vi är överens om.
Det är ett löfte som är värt att kämpa för, även i skogen.
