Tyska IG Metall har tecknat ett tvåårigt avtal för verkstadsindustrin. De anställda får löneökningar på 4,25 procent i snitt per år, samt engångsbelopp på sammanlagt 3 000 euro.
Under natten till fredagen tecknade tyska IG Metall ett nytt kollektivavtal med arbetsgivarna i nyckelstaten Baden-Württemberg. Avtalet är sträcker över 24 månader och innebär ökningar av de så kallade lönetarifferna på 5,2 procent nästa år och 3,3 procent 2024 – sammanlagt en årstakt på 4,25 procent.
Avtalet, som även inkluderar två skattefria engångsbelopp á 1 500 euro, kommer efter veckor av förhandlingar och varningsstrejker där IG Metall krävt 8 procent i löneökningar över 12 månader för de 3,9 miljoner anställda i den tyska verkstadsindustrin.
På en presskonferens efter en nattmangling kallade Roman Zitzelsberger, IG Metall-ordförande i Baden-Württemberg, resultatet för ”mycket anständigt”.
– Det har kommit till i en svår tid med mycket stridigheter, mycket bråk och hetsiga debatter, sa han och hänvisade till den höga inflationen och energipriserna i Tyskland.
Det förra avtalet för de tyska verkstadsarbetarna löpte ut redan i september och de får nu vänta på löneökningarna till juni nästa år. Under de kommande dagarna förväntas fack och arbetsgivare i de övriga förbundsländerna att anta samma avtal.
– Utifrån de förutsättningar som de har i Tyskland, har de fått ett bra avtal, säger IF Metall avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.
Men han betonar att det är svårt att översätta det tyska avtalet till svenska förhållanden, där facken inom industrin krävt 4,4 procents löneökningar i ett ettårigt avtal. Till skillnad från Sverige höjer tyskarna inte de utgående lönerna, utan minimilönerna i de olika avtalen. Arbetarna i den starka tyska bilindustrin har i regel redan runt 30 procent högre löner än minimilönen.
– De är inte garanterade någon ökning alls. Inför juni nästa år kommer företagsråden sätta sig i lokala förhandlingar och såklart hänvisa till de här beloppen. I bilindustrin vill man behålla avståndet till lägstalönerna så att man inte tappar. Men exakt var de förhandlingarna slutar är svårt att säga, säger Veli-Pekka Säikkälä.
En annan skillnad är att det svenska industriavtalet sätter märket för resten av arbetsmarknaden. Det förhållandet finns inte i Tyskland, där löneökningarna i tjänstesektorn till exempel brukar hamna betydligt lägre.
– I de lokala förhandlingarna i Sverige har vi i alla fall det centrala avtalets löneökning garanterad på den utgående lönen. Den situationen har man inte i Tyskland. Där får vissa mer och vissa mindre. Så vilket genomslag det här avtalet får i verkligheten får vi reda på först efteråt, säger han.
I Tyskland har engångsbelopp kommit att prägla de avtalade lönerna allt mer de senaste åren. I verkstadsindustrin har lönetarifferna inte höjts alls sedan 2018. Staten har stimulerat utvecklingen genom att göra utbetalningar på upp till 3 000 euro skattefria, både för arbetsgivaren och den anställda.
– Att få en stor klumpsumma är såklart välkommet. Men i Sverige tycker vi att löneökningar ska vara bestående, ett engångsbelopp är ett engångsbelopp. Det betalas ut vid ett tillfälle, sen är det borta. Lokalt kan man ibland ha sådana bonussystem, och det kan man ju ha. Men det är inget som vi strävar efter i de centrala avtalen, säger Veli-Pekka Säikkälä.
