En arbetstidsförkortning boostar produktiviteten – och arbetstagarna mår bättre, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.
Kommer du ihåg 1973? Norrmalmstorgsdramat och skiftbyte på kungatronen. Och – den senaste förkortningen av normalarbetstid. Det var nämligen då som vi fick vår 40-timmarsvecka. Under 1900-talet skedde ett antal förkortningar av arbetstiden. Den mest ikoniska kampen var ju den om åtta timmars arbetsdag. Den klassiska parollen om åtta timmars arbete, åtta timmars fritid och åtta timmars sömn blev till slut verklighet. Men fram till 1973 jobbade vi alltså också på lördagar.
Det finns något som är gemensamt med hur den här frågan har utvecklats genom åren. För det första har varje förkortning föregåtts av domedagsprofetior av högerpolitiker och arbetsgivare. För det andra har deras profetior aldrig slagit in.
Motargumenten har förvisso växlat men det vanligaste är att företagens och Sveriges ekonomi tar skada. Eller som vår arbetsmarknadsminister och korvexpert Johan Pehrson har uttryckt det: ”Jobbar man mindre så får man mindre gjort.” Visst låter det som ett bergfast argument mot att förkorta arbetstiden?
I verkligheten är det inte så enkelt. De försök som har gjorts visar på att det uppstår något som ibland kallas dynamiska effekter.
Bland annat visar det att såväl arbetstagare som organisationer blir mer effektiva. Man kan se tydliga positiva hälsoeffekter vilket leder till färre sjukskrivningar och lägre samhällskostnader.
Man kan bråka om hur stora dessa positiva effekter är men om man som (även våra samtida) högerpolitiker och arbetsgivare försöker döda debatten med skrämselpropaganda om kostnader så känns det inte som en hederlig debatt.
Jag har suttit med i en S-arbetsgrupp som haft i uppdrag att lägga förslag på hur framtidens arbetsliv bör se ut. I början på augusti lämnade vi över ett förslag om att förkorta arbetstiden till 35 timmar fram till 2035. Vi föreslog också att vi dessförinnan genomför världens största forskningsprojekt för att få bättre koll på vilka effekter som uppstår vid en arbetstidsförkortning.
Vårt förslag har väckt stor debatt. Kritiken kommer från alla håll. Allt från de klassiska argumenten att det kostar för mycket till att vårt förslag är för mjäkigt och att vi bör gå fortare fram.
En annan kritik handlar om att politiken inte ska lägga sig i frågan och att det är bättre att arbetsmarknadens parter hanterar frågan. Ur en facklig synvinkel känns det som en relevant invändning och det finns verkligen ingen motsättning i denna fråga.
Min målsättning har varit att vår arbetsgrupp skulle presentera ett realistiskt och fullt genomförbart förslag på hur en politisk lösning skulle kunna se ut. Det kan ingen må dåligt av. Dessutom har vi nu fått en livaktig debatt i samhället om en fråga som jag vet diskuteras livligt på våra medlemmars arbetsplatser. Det mår alla bra av.
Per-Olof Sjöö är förbundsordförande för GS-facket.
