När Mats Carlstedt öppnade Dagens Arbete såg han sig själv för 28 år sedan. Reportaget om Arvid Öhgren, 22, som förlorat en arm i en arbetsplatsolycka på Northvolt, väckte minnena till liv.
I dag kan Mats åter spela gitarr med en specialbyggd protes. Men vägen dit var lång.
Mats Carlstedt hade aldrig arbetat inom industrin, men 1996 ville han testa något nytt. Efter 14 dagar på textilfabriken utanför Halmstad fick han i uppgift att städa en maskin. Ett kadverk, stora cylindrar, vissa med utstickande metallpiggar, som en stor stålborste, för att kunna riva sönder material som teknisk filt.
I samma maskin hade andra skadat sig i tidigare. Men det visste han inte då. Han fick en kvast med långt skaft och började städa. Plötsligt startades maskinen och långsamt började den tugga i sig sopskaftet. Mats tröjärm fastnade runt skaftet och drog med sig armen. Febrilt försökte han slita sig loss.
Centimeter för centimeter drogs Mats kropp in i maskinen. Armen krossades. Alla revben på Mats högra sida trycktes in mot lungorna. Den stora taggiga cylindern fortsatte snurra allt närmare Mats huvud.
Då hoppade ett kugghjul ur i maskinen och det tog stopp.
– Annars hade det blivit 65 kilo hundmat av mig, säger Mats Carlstedt.
Ville inte leva mer
När han vaknade ett par dagar senare var han på Malmös sjukhus. Han fick redan på vad som hänt. ”Öppna fönstret och gå”, sa han då till alla i rummet.
– Jag såg bara en utväg och det var att hoppa ut genom det fönstret. Jag ville inte leva längre.
De flyttade honom till ett rum utan fönster och Mats mamma fick honom på andra tankar.
– Hon visste vilka strängar hon skulle spela på och sa ”Mats det här klarar du aldrig,” då kände jag, att nä nu jävlar ska jag visa alla.
Men när han kom hem hängde alla hans gitarrer på väggen.
– Det kändes som att de skrattade åt mig så jag tog ner dem och slog sönder allihop.
”Jag ville att de skulle se vad de gjort mot mig”
I två år var han inskriven på en rehabiliteringsavdelning. Under tiden orkande han inte ta strid mot sin arbetsgivare. Men kvällen innan preskriberingstid för hans ärende skulle gå ut, faxade han över hundra sidor underlag om olyckan till åklagare och Arbetsmiljöverket. Arbetsgivaren dömdes för arbetsmiljöbrott och grovt vållande till kroppsskada. För Mats var det bara början. Han bestämde sig för att stanna kvar på arbetsplatsen. Varje arbetsdag i flera år gick han dit, passerade olycksplatsen och lät cheferna titta på honom.
– Jag ville att de skulle se mig, att de skulle se vad de gjort mot mig.
Han fick en titanskruv inopererad i armen, som han kunde fästa en protes i.
Den var tung och han upplevde att det inte fungerade.
– Jag kände att jag nog aldrig mer kommer att kunna göra det jag älskar mest – spela gitarr.
Fyra år efter olyckan tillbringade han dagarna med att skriva sökningar på internet ”att spela gitarr med en arm, hur?”. Det var då han hittade en film där en man från Indien hade byggt en egen protes. Längst ut på protesen fanns ett fäste för att fästa ett plektrum.
– Jag tänkte att en sådan där kan jag också bygga, fast bättre. Och så gjorde jag det.
Byggde egen protes: ”Roligt att kunna göra något som jag gjort innan”
Det tog ett år att göra klart protesen och sedan dess har han spelat med gitarren liggandes framför sig.
– Det var roligt att kunna göra något som jag gjort innan och inte trodde att jag skulle kunna göra igen.
I 23 år efter olyckan jobbade han kvar på arbetsplatsen sen tog det stopp. Bara att passera fabriken skapade ångest.
– Jag hade nog blundat lite för allt, men en dag kom sanningen ikapp mig och då gick det inte längre.
Han och hans fru bestämde sig för att flytta till fruns barndomshem i Kramfors.
I dag har han genomgått över 25 operationer. Han har föreläst om arbetsskador och hur det är att leva med smärta. Men trots detta har olyckan inte stoppat honom. Förra året målade han om hela huset. Även om det tog på krafterna.
– Jag brukar säga att det inte finns några problem, bara någorlunda bra lösningar. Och så har jag försökt leva.
Till Arvid Öhgren, som fick honom att minnas början av sin resa tillbaka efter olyckan, vill Mats säga, att han känner för honom och att han ska ha tålamod.
– Och om du någon gång behöver snacka så finns jag här.
Mats om gitarrspelandet:
Vad jag känner, när jag spelar?
”Jag har väldigt höga krav på mig själv, och tar tid innan jag är riktigt nöjd med spelandet.”
Favorit att spela?
”Rolling Stones är mina "husgudar" och jag spelar gärna deras musik. Även Creedence och Jimi Hendrix. Det finns många duktiga gitarrister att spela efter.”
Eget band?
”Jag spelade med ett band "hemma" i Halmstad som hette ”Bo and the bootlegs”. Det är svårt hitta bluesband som vill ha slide-guitarist häromkring i Kramfors.”
