Ersättningar till Scanias facktoppar skapar debatt. Men hur höga arvoden får man egentligen plocka ut? Enligt Kent Bursjöö, ekonomichef på IF Metall, är det upp till klubbarna själva att avgöra.
– Det är viktigt att man är transparent, säger han.
Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:
Alla svenska bolag med kollektivavtal och mer än 25 anställda har rätt att utse en så kallad arbetstagarrepresentant. Det vill säga en företrädare för facket som deltar vid bolagsstyrelsens möten.
Ibland är uppdraget förknippat med ett arvode. Ett sådant arvode har nu skapat konflikt i Scanias verkstadsklubb.
Enligt Kent Bursjöö, ekonomichef på förbundskontoret, finns inga generella riktlinjer för hur mycket en arbetstagarrepresentant från IF Metall får plocka ut i ersättning.
– Vi har riktlinjer för oss på förbundskontoret. Men när det gäller den lokala organisationen ligger ansvaret och hanteringen på klubbarna, säger han.
Hur gör ni på förbundskontoret?
– Här finns det en beslutat ordning för förtroendevalda i ledningen. Där avräknas arvodena mot lönen, i det fall någon erhåller att arvode från en styrelse.
Varför då?
– Ledningen har ju sin lön och i den mån den förtroendevalda sitter med i någon styrelse så gör man det utifrån uppdraget man har på IF Metall. Då anses det ingå i lönen.
Det har uppstått kritik om hanteringen av ersättningarna på Scania, vad anser förbundet om det?
– Vår uppfattning är att den här frågan måste hanteras på respektive klubb av respektive klubbstyrelse. Det är då viktigt att man har en transparens i den lokala organisationen runt det.
Har man varit tillräckligt transparenta på Scania?
– Det vet inte jag. Vi fick informationen om detta i går. Klubben måste ju titta på detta nu, och som jag förstår det har man inlett en utredning.
Kommer ni att utreda frågan på förbundskontoret?
– Nej, det är klubben som måste initiera en utredning eller liknande. I den mån man vill ha stöd från förbundskontoret så finns vi naturligtvis där.
