DebattArbetsskadeförsäkringen är vår näst äldsta socialförsäkring. Den tillkom år 1916 och firar alltså hundra år just i år.
Om skribenten
Eskil Wadensjö är professor vid Institutet för social forskning på Stockholms universitet.
Den har förändrats flera gånger sedan dess, men frågan är om det inte behövs ytterligare en reform. Arbetskadorna har minskat under dessa hundra år, mycket på grund av ändrad näringslivsstruktur, men de är fortfarande många. Många drabbas av arbetsskador varje år i Sverige.
Det finns några olika argument för att förändra arbetsskadeförsäkringen.
1. Ett första argument för att reformera arbetskadeförsäkringen är att arbetsskadorna täcks av två kompletterande försäkringar – socialförsäkringen och avtalsförsäkringar. Det gör att två beslut måste fattas. Det kan finnas personer som missar ersättningen från avtalsförsäkringen, men framför allt tar det längre tid när två beslut måste fattas av olika enheter.
2. Ett andra argument för att reformera arbetskadeförsäkringen är att att alla inte är täckta av avtalsförsäkringar. Det gäller ungefär 10 procent av dem som är anställda och ungefär hälften av dem som är egenföretagare. De som inte är täckta av en avtalsförsäkring har i många fall ett sämre skydd.
3. Ett tredje argument för att reformera arbetsskadeförsäkringen är att det inte är en primär utan en en sekundär försäkring. Detta att det är en sekundär försäkring är att den största delen av ersättningen vid arbetsskada inte kommer från arbetskadeförsäkringen (den allmänna och avtalsförsäkring) utan från sjukförsäkringen som sjukpenning eller sjukersättning. Det gör att den merparten av kostnaderna för arbetsskador inte blir synliga. Och blir kostnaderna för arbetsskadorna mindre synliga blir incitamenten till arbetsmiljöarbete inte lika starka.
4. Ett fjärde argument för att reformera arbetskadeförsäkringen är att den i sin nuvarande utformning inte ger några starka ekonomiska incitament till företagen för att förbättra arbetsmiljön för att på så sätt minska antalet arbetsskador. Avgifterna är desamma för alla och de är låga (det mesta av ersättningen betalas ju i form av sjukpenning eller sjukersättning). De arbetsgivare som endast har få arbetsskador betalar lika höga avgifter som de arbetsgivare som har många arbetsskador.
Vad kan man då göra?
För det första bör arbetsskadeförsäkringen bli en primär försäkring för att synliggöra vilka kostnaderna är för arbetsskador.
För det andra bör arbetskadeförsäkringen bli en försäkring genom att den offentliga och avtalsförsäkringarna slås samman. Det kan sedan vara staten eller avtalsparterna som administrerar den, men den måste täcka alla oavsett om företaget har kollektivavtal eller inte. Vi kan här lära oss av det system man har i Finland.
För det tredje bör avgifterna differentieras efter skaderisker. Det kan dels vara efter bransch men också differentieras efter vilka arbetsskador som arbetsgivaren tidigare har haft. Har en arbetsgivare haft få arbetskador blir avgifterna lägre. Se till exempel på det system som man har i Danmark.
Vid en översyn av arbetsskadeförsäkringen är det viktigt att se på hur den fungerar i Sverige och vad som har hänt de gånger den har förändrats. Men det också viktigt att dra lärdomar av erfarenheter från andra länder, inte minst från våra nordiska grannländer.
Här är några referenser som innehåller en hel del bakgrundskunskap och ger mer detaljerade förslag:
Sjögren Lindquist, G. och Wadensjö, E. 2008, Dags för en ny arbetsskadeförsäkring, Stockholm: SNS Förlag
Sjögren Lindquist, G. och Wadensjö, E. 2010, Samhällsekonomiska kostnader för arbetsmiljöproblem, Arbetsmiljöverket, Kunskapsöversikt, 2010:2
Sjögren Lindquist, G. och Wadensjö, E. 2012, En alternativ arbetsskadeförsäkring, Underlagsrapport nr 8 till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen.
