– Just det! Jag måste lägga tillbaka klubban, säger Johanna Haraldsson och småspringer fram till podiet i riksdagens kammare.
Som förste vice talman är en av hennes arbetsuppgifter att leda debatterna i riksdagen och svinga den över 150 år gamla talmansklubban.
Klubban, som är gjord i björk och väger 752 gram, är en viktig symbol för ämbetet. På en vägg i riksdagen hänger fotografier på riksdagens talmän: Flera av dem är tagna underifrån. Kanske för att klubban de håller i handen ska se så stor ut som möjligt?
Johanna Haraldsson öppnar en låda bakom podiet och placerar klubban på en mjuk kudde. En stor bild på den sitter klistrad utanpå lådan – var den finns måste vara glasklart. I talmansrollen finns inget utrymme för missförstånd.
– Sitta här och svamla går inte. Allt måste vara väldigt tydligt när vi ska rösta, säger Johanna Haraldsson i början av november.

”Arbetarrörelsen har varit mitt universitet”
Hennes parti Socialdemokraterna ville egentligen se henne i rollen som talman, men rösterna räckte inte till. I stället gick uppdraget återigen till Andreas Norlén från Moderaterna.
Nu är hennes främsta arbetsuppgift att stödja talmannen i arbetet med att få fram en ny regering. Han ska samråda med partigrupperna i riksdagen och med de vice talmännen innan han lägger fram förslag.
Men i mitten av november har Sverige fortfarande ingen regering på plats. Förhandlingarna drar ut på tiden och ingen statsministerkandidat har lyckats säkra tillräckligt många röster.
– Just nu är det väldigt låsta lägen, säger hon.

Johanna Haraldsson har suttit i riksdagen sedan 2014 och har en bakgrund som industriarbetare på Svenska Tändsticks AB, som fram tills nyligen var en del av Swedish Match. Där var hon också ordförande i IF Metallklubben under flera år.
– När jag blev förste vice talman skulle jag lämna in ett CV, men jag hade inget. Jag började skriva och blev påmind om min bakgrund och vad jag har för erfarenheter och kunskap. Men de gick inte att sätta på pränt på samma sätt som en akademisk utbildning, säger hon och fortsätter:
– Jag har jobbat 14 år som industriarbetare och samtidigt haft massa olika fackliga och politiska uppdrag. Man kan säga att arbetarrörelsen har varit mitt universitet.

Första tiden som riksdagsledamot var utmanande, minns hon. Johanna Haraldsson bodde i riksdagshuset – på den tiden fanns fortfarande rum för ledamöterna – satt i civilutskottet och fick den ”fetaste utredningen hon sett” på sitt bord.
– Jag läste hela. Det hade jag kanske inte gjort i dag. Nu vet jag bättre hur jag ska hitta rätt delar och hur jag ska läsa, säger hon.
Hon kom direkt från jobbet på tändsticksfabriken. Där hade hon börjat efter gymnasiet som tryckeribiträde. På skiften stod hon i ena änden av maskinen och packade färdiga ytteraskar och körde truck.
– Ett ganska bundet arbete. Sedan lärde jag mig fler och fler arbetsuppgifter och de sista åren, innan jag blev heltidspolitiker, var jag maskinoperatör.

I början tyckte hon att det var en ”väldigt gammaldags arbetsplats”. Kvinnor och män fick olika arbetsuppgifter och lön därefter. Hon engagerade sig i facket.
– Jag upplevde arbetsplatsen som orättvis. Vill man förändra något så behöver man gå samman och organisera sig för att ändra på saker och ting.
Hennes två syskon jobbar fortfarande kvar på fabriken i Vetlanda. Ett tag jobbade alla tre syskon på samma skift, utan att tröttna på varandra.
– Men det låter en hel del på en industri så det går inte att prata med varandra hela tiden. Jag och min syster jobbade också fackligt ihop och gick och tjatade om det: ”Hur ska vi göra med detta? Vad ska vi ha för strategi?”
Känner du dig fortfarande som arbetare?
– Ja, jag är tjänstledig industriarbetare. Vi är flera i den socialdemokratiska riksdagsgruppen med liknande bakgrund som tillsammans jobbar med att få in arbetarperspektivet i politiken. Vi får aldrig glömma var vi kommer ifrån.
Vad är svårast: att komma överens med arbetsgivaren eller bilda regering?
– I en förhandling med arbetsgivaren ger och tar man, men just nu verkar alldeles för få vilja ge eller ta. Det finns alltid en förhandlingsmån på en arbetsplats. Vi vet vad vi går in med, men vi vet också ungefär hur mycket vi kan backa. Här verkar inte det finnas.
Johanna Haraldsson
Ålder: 46 år
Bor: Vetlanda
Arbete: Riksdagsledamot, förste vice talman och industriarbetare på Svenska Tändsticks AB i Vetlanda
Familj: Man och två vuxna barn
Viktiga politiska frågor: Lägre arbetslöshet, bättre arbetsmiljö, fungerande välfärd










































































































































